Så vill jag arbeta

Först: Vad gör en byggnadskonstruktör?

Byggnadskonstruktörens roll i det moderna, nutida byggandet är kanske diffus för den breda allmänheten. Alla vet att arkitekter ritar hus, men vad gör egentligen konstruktören i byggprocessen?

Det kanske kan verka förbryllande ur lekmannaperspektivet att också konstruktörer ritar hus, men så är det faktiskt. Vi är ingenjörer, vi ritar och dimensionerar byggnadsstommen, i regel visar våra ritningar också hur man tekniskt bygger upp byggnadens olika delar. Detta innebär en förändring jämfört med den klassiska arkitektrollen – i äldre tider stod arkitekten för hela projekteringen. Moderna byggnadsmaterial, nya byggmetoder och förändrade krav på våra byggnader har resulterat i att det idag behövs ingenjörer  i processen, som arbetar parallellt med arkitekterna i projekteringen.




Samarbetet mellan arkitekt och byggkonstruktör

J ag har under åren jag arbetat som konstruktör blivit alltmer kritisk till hur samarbetet mellan arkitekter och konstruktörer normalt fungerar. Bristen på förståelse för arkitektur är stor bland svenska byggare och ingenjörer i byggprocessen, faktiskt betydligt sämre än i våra grannländer, vilket visats i otaliga praktiska exempel. Det skulle gå att få mycket bättre resultat ur processen om samarbetet mellan de olika kategorierna hade varit mer utvecklat.

Det är en ganska väletablerad åsikt att det brister i arkitektkårens tekniska kompetens, och det ligger en hel del i det. Men bristerna i ingenjörskårens kunskaper och förståelse för arkitektur är faktiskt ett minst lika stort problem.

Jag fick möjligheter att utveckla mitt intresse för samspelet mellan arkitektur och konstruktion i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt som jag arbetade med vid Lunds Tekniska Högskola 1996-2002. Projektet handlade om modernt murat stombyggande. De tankar som det gav upphov till har lett mig till att arbeta radikalt annorlunda som byggnadskonstruktör idag jämfört med tidigare, också med övriga byggnadsmaterial. Viktiga ledord för mig idag i konstruktionsarbetet är:

•    Materialitet

•    Tektonik och konstruktiv logik

•    Hantverksmässig omsorg om detaljer

•    Robusthet och långsiktig hållbarhet





Materialitet

Materialitet, eller materialverkan som det också kan kallas, handlar om egenskaper hos ett material, som är avgörande för hur vi människor med våra sinnen och vårt intellekt uppfattar materialet. I byggsammanhang är det normalt våra visuella och taktila materialupplevelser som är mest påtagliga, men det kan också röra sig om exempelvis akustiska egenskaper eller t.o.m. dofter. Det handlar alltså om subjektiva upplevelser och vår tolkning av de sinnesförnimmelser vi får – som i sin tur influeras av de referensramar vi har. Varje material har sina specifika egenskaper och får i människans värld sitt eget ”språk”, filtrerad av vår tolkning via de speciella referensramar som vi har.

Betongens styrka och formbarhet, träets mjukhet och värme är exempel på hur man medvetet kan utnyttja materialitet i byggandet. Vissa material har en tydlig, stark materialverkan, som tegel, medan andra har en betydligt mer återhållsam materialitet.

I detta sammanhang handlar det för mig om att använda varje material på dess egna villkor, på sätt som gör att materialanvändningen bidrar till att skapa autencitet åt arkitekturen. Det kan kanske låta självklart, men faktum är att det nutida byggandet i stor omfattning innehåller ett ganska ohämmat billigt kulissbyggande, vilket är den diametrala motsatsen till vad jag vill åstadkomma.



         

Tektonik och konstruktiv logik

Relationen mellan arkitektur och konstruktion kan i stort sett delas in i två olika förhållningssätt:

•    Byggnadsstommen underordnar sig helt och hållet rumsbildningen

•    Byggnadsstommen används som en utgångspunkt (av flera) i rumsbildningen

Det sistnämnda alternativet innehåller som jag upfattar det principen för tektonisk arkitektur, i tektonisk arkitektur används bygnadsstommen på ett medvetet sätt i gestaltningsarbetet, man söker konstruktionens logik. Detta kan ske på ett uttalat, tydligt sätt eller med ett mer återhållet uttryck. Det kan också vara att arbeta med viktiga detaljer, t.ex. mötet mellan en bärande pelare och en balk.

Byggnadskonstruktörens arbetssätt blir starkt beroende av hur arkitekten väljer strategi. Om byggnadsstommen får rollen att medverka i organisationen av rumslighet blir konstruktörens arbete präglat av gestaltningsmässiga hänsyn mer än rent tekniska; dimensioneringen blir ofta en enkel kontrollberäkning i slutänden. När stommen helt och hållet underordnar sig rumsbildningen krävs ofta ett mycket mer analytiskt arbetssätt. I praktiken har det visat sig att strategin när byggnadsstommen helt får underordna sig rumsbildningen ofta leder till ett tvivelaktigt kulissbetonat byggande, vars långsiktighet kan ifrågasättas.


                                               


Hantverksmässig omsorg om detaljer

Hantverksmässig omsorg om detaljer är väsentligt för hur byggnaden och dess delar kommer att uppfattas i framtiden. Fulhet skapas av att saker bara blev vad de råkade bli, för att ingen orkade bry sig.  En omsorgsfullt utformad teknisk detalj skickar istället en signal från hantverkaren, och så småningom t.o.m.  från en annan tidsålder, till eftervärlden om att här har man verkligen bemödat sig om ett gott resultat.

Det finns ett etablissemang i byggbranschen, bland de stora aktörerna, som trummat in uppfattningen i den allmänna diskussionen att det inte finns utrymme för hantverk i det nutida byggandet. Detta är en myt, det finns inga belägg för att industriellt, normalt prefabbaserat byggande på ett avgörande sätt förändrar kostnadsbilden i det moderna byggandet. Det finns däremot många exempel på motsatsen, att hantverksbaserat, småskaligt byggande kan ge utmärkta resultat till konkurenskraftiga priser.



Robusthet och långsiktig hållbarhet

Långsiktig hållbarhet bör vara en viktig målsättning för det mesta vi bygger. Naturligtvis finns det projekt som ska ses som temporära, att man bygger för behov som finns under en viss begränsad tid. Men för huvuddelen av byggandet bör man se långsiktigt för det mesta bostadsbyggandet. Att använda sig av materialitet, att söka konstruktiv logik, att tillämpa hantverksmässig omsorg om detaljer och att använda material av hög kvalitet är viktiga ingredienser i recept för det långsiktigt hållbara. Tyvärr har epitetet hållbarhet dock istället blivit tom marknadsföring i byggandets ”main-stream”.


Utvecklat samarbete - redan i skisstadiet

En viktig nyckel till att få ut ett bättre resultat ur byggprocessen ligger i ett riktigt bra fungerande samspel mellan arkitekt och byggnadskonstruktör. Ömsesidig kunskap och intresse för den andra disciplinen är viktig för att få till det rätta samarbetet.

Framförallt är det viktigt att vi konstruktörer på olika sätt medverkar i det allra tidigaste projekteringsarbetet, i skissandet. Att arbeta med skisser är en arbetsmetod som arkitekter arbetar med traditionellt. I skissen prövas alternativ, konsekvenser analyseras, lösningar ställs mot varandra, de olika aspekter som ska beaktas prövas i en helhet. Vi konstruktörer bör utveckla vårt sätt att delta i denna process på ett mer aktivt sätt. Och inte binda oss vid att nödvändigtvis rita med datorkraft, framförallt inte i skisskedet. Handen är ett oslagbart skissverktyg, K-skissen ska inte bara ses som ett försteg till en renritad ritning utan som ett verktyg för kommunikation!




Hantverksbaserat byggande–en utvecklingsbar del av byggbranschen

En väsentlig utgångspunkt för min och företagets verksamhet är tilltron till att småskaligt, hantverksbetonat byggande har goda möjligheter att vara konkurrenskraftigt idag och inom överskådlig framtid. Denna del av byggsektorn skulle kunna svara för en större del av byggnadsbehovet än den står för idag om sektorn får rätt förutsättningar, och skulle kunna bli väsentlig för strävan att på en gång öka kvaliteten i byggandet och att pressa byggpriserna.

Idag satsas stora resurser för att åstadkomma vad som betecknas som industriellt byggande, normalt med hög prefabrikationsgrad. Det är i och för sig inget nytt i denna utveckling, strävan att industrialisera byggprocessen i Sverige kan åtminstone hänföras till tiden för Stockholmsutställningen 1930. Etablerade strukturer inom näringslivet, i byggbranschen och i samhällslivet tycks ändå ta som en given förutsättning att ökad prefabrikation är lösningen på dagens problem med höga byggpriser. Men de 75 åren av strävanden i denna riktning borde ge anledning till eftertanke, och att frågan ställs om vilken industrialiseringspotential som egentligen finns inom byggandet. I byggindustrin har aldrig någon löpande bandproduktion som liknar t.ex. maskinindustrins realiserats. Vid prefabrikation av hela byggnadsdelar görs ungefär samma arbetsmoment som vid platsbyggande, och de hjälpmedel man har tillgång till kan i stort sett också användas vid platsbyggande. Dessutom har man icke försumbara kostnader för investeringar i produktionslokaler och transporter. Faktorer som dessa förklarar att prefabrikation inom byggandet aldrig slagit ut hantverksbaserad byggverksamhet. En annan väsentlig faktor är de monopol- och oligopolliknande förhållanden som präglar viktiga delar av byggmaterialbranschen. Också bland de större entreprenadföretagen är konkurrensförhållandena ogynnsamma för beställar/konsumentsidan. Och, väsentligt i sammanhanget, prefabbaserat, högindustriellt byggande kräver stora investeringar, varför det finns en påtaglig risk för att den framtida utvecklingen inom denna del av byggbranschen kan bli ogynnsam sett ur ett beställarperspektiv.

Trots de begränsade möjligheterna till löpande band-produktion är det naturligtvis inget fel att prefabbyggandet utvecklas. Det kan gå utmärkt att använda sig av denna typ av byggmetoder – och slutresultatet kan bli bra om förutsättningarna är de rätta. Utveckling av nya byggmetoder med hög prefabrikationsgrad kan också vara ett medel, bland flera, som medför ökad konkurrens mellan olika materialslag, tillverkare och entreprenadföretag, och är därför av godo.

Om hela byggprocessen däremot inriktas på s.k. industriellt, prefabbaserat byggande så att platsbaserat, hantverksbetonat byggande inte ges chansen kommer detta emellertid att resultera i ogynnsamma effekter för konsumentsidan. Man kan konstatera att väsentliga delar av processen redan idag i praktiken har getts en utformning som gör att de mindre företagen har svårigheter att agera på marknaden. Det finns en tung adminstrativ, kostnadskrävande kedja av aktiviteter kring byggandet, som bl.a. bygglovshantering, byggsamråd, kontrollplaner, projektering, kvalitetssäkring och byggadministration. Förändrade krav på energihushållning och komfort har samtidigt förändrat byggnadstekniken och gjort de erforderliga lösningarna mera komplexa. Det krävs mer kunskaper idag hos de utförande hantverkarna, medan samhället försuttit chansen att ta fram bra, praktiskt inriktade hjälpmedel som t.ex. hantverksinriktade handböcker. Bristen på handböcker om bra praktisk byggnadsteknik är en viktig hämsko för utvecklingen i byggbranschen. Det skulle behövas en nutida motsvarighet till serien Hantverkets Bok, en sådan skulle fylla ett stort behov för såväl utbildning av ingenjörer, arkitekter och hantverkare. Men också för praktiskt yrkesverksamma av de respektive kategorierna skulle det vara värdefullt med den typen av material som stöd i arbetet.

En väsentlig svårighet för de mindre byggföretagen är således att man i regel är ovan vid att samarbeta med, och organisera samarbetet med, de specialister som förutsätts delta i byggandet, främst inom området projektering, men i viss mån även inom området byggadministration. Samtidigt är de flesta projektörer inriktade på att arbeta med större projekt, vilket resulterar i att de mindre byggföretagen får svårt att skaffa sig den uppbackning av projektörer som de skulle behöva för att hävda sig ordentligt i konkurensen.



      

                          

 




    Kommentarer kan skickas till Tomas Gustavsson. Uppdaterat: 2018-04-26.